Bakgrund

Sedan 2018 råder det förbud mot att utvinna uran i Sverige. Riksdagens beslut innebär att brytning av uran ska tillåtas i Sverige igen genom förändringar i lagstiftningen på området. Dessa förändringar sker i förstahand genom att förbudet mot utvinning av uran tas bort den 1 januari 2026. Vidare föreslås att det kommunala vetot inte längre ska omfatta anläggningar för utvinning av kärnämne genom en tänkt omklassificering av dessa, vilket skulle innebära att de inte längre anses utgöra en kärnteknisk anläggning.

Allmänt om ersättning till fastighetsägarna

Ersättning för fastighetsägare till följd av gruvdrift regleras i minerallagen (1991:45). Fastighetsägare ersätts för skada eller intrång till följd av undersökningsarbete på deras fastighet. Har bearbetningskoncession, vilket är ett tillstånd att bryta en fyndighet, beviljats ersätts skada som föranleds därav och detsamma gäller i de fall bearbetning har påbörjats. Regelverket för hur denna ersättning bestäms efterliknar i stor utsträckning ersättningen vid expropriation.

Denna grundläggande ersättning syftar till att försätta fastighetsägarna i samma sits som de var i innan gruvarbetet påbörjades genom att ersätta uppkomna skador och intrång. Fastighetsägarna får här inte någon ersättning för den mineral som bryts på fastigheterna. Historiskt sett har sådan ersättning inte heller utgått till fastighetsägarna men genom lagändring 2005 har numera en mineralersättning till fastighetsägarna införts i det svenska regelverket. Syftet med mineralersättningen var att förbättra allmänhetens inställning till gruvdriften.

Mineralersättningen för fastighetsägarna uppgår till 1,5 promille av det beräknade värdet av all mineral som bryts inom koncessionsområdet, vilket är det område som bearbetningskoncessionen omfattar, under året. Det är enbart de fastighetsägare vars fastighet ligger inom koncessionsområdet som har rätt till mineralersättning och i de fall ett koncessionsområde omfattar flera fastigheter ska fastighetsägarna dela på mineralersättningen baserat på hur stor del av området deras fastighet utgör.

Uranfyndigheter i Sverige

Sverige har en av de största uranfyndigheterna i världen. Myndigheten Sveriges geologiska undersökning uppskattar i sin rapport Mineralmarknaden 2015 att det finns mer än 2 500 000 ton uran i Sverige. Skulle uran i Sverige börja brytas och säljas till marknadsvärde idag hade mineralersättningen för fastighetsägarna att dela på uppgått till cirka 2 355 kr per ton brutet uran inom koncessionsområdet.

Fastighetsägares ersättning – exempel

Att uranbrytning återigen blir tillåtet i Sverige innebär en risk för intrång och skada på fastigheter men också en möjlighet för fastighetsägare att tillgodogöra sig intäkter från en mineral som annars förblivit outnyttjad. Enligt data framtagen 2015 av Sveriges geologiska undersökning finns det exempelvis knappt 450 000 ton uran i Ovikensområdet. I ett scenario där 50% av denna malm bryts över 30 år skulle en fastighetsägare vars fastighet utgör 1% av koncessionsområdet erhålla en årlig mineralersättning om cirka 170 000 kr om uranpriserna förblir oförändrade. Stiger uranpriserna motsvarande inflationsmålet på 2% årligen skulle den genomsnittliga mineralersättningen för fastighetsägaren under perioden i stället uppgå till cirka 240 000 kr.

Utöver mineralersättningen får fastighetsägaren även, som tidigare nämnts, ersättning för den skada som intrånget på fastigheten innebär. Om ovan fastighetsägares fastighet är värd 10 000 000 kr innan bearbetningskoncessionen beviljades och 50% av fastigheten sedermera tas i anspråk för uranbrytning ligger det nära till hands att anta att fastighetsägaren ska erhålla 6 250 000 kr (5 000 000 × 1,25), vilket är ett procentuellt påslag i enlighet med expropriationslagen (1972:719), utöver den årliga mineralersättningen. Dock är intrångsersättningen inte baserad på vilken areal som tas i anspråk utan den beräknas i stället som en differens mellan fastighetens marknadsvärde före och efter ianspråktagandet. En viktig fråga för ersättningens storlek är huruvida fastighetsägaren ska kunna tillgodoräkna sig en eventuell värdeökning som gruvdriften kan innebära. Huruvida fastighetsägaren ska kunna tillgodoräkna sig denna värdeökning beror på om den är att se som orts- och allmänvanlig eller inte. Enligt förarbeten till expropriationslagen är en ”vanlig” värdeökning något som flera andra fastighetsägare än den som direkt berörs av intrånget kan åtnjuta. En ”ovanlig” värdeökning är istället en värdeökning som endast tillfaller den av intrånget berörda fastigheten. Vid bearbetningskoncession är den potentiella värdeökningen knuten till den årliga mineralersättningen vilken alla fastigheter inom koncessionsområdet åtnjuter så fort gruvdrift påbörjas i området, oavsett om gruvdrift ännu påbörjats på deras fastighet eller inte. Således bör den värdeökning som bearbetningskoncessionen kan leda till ses som en vanlig värdeökning och därmed bör fastighetsägaren få tillgodoräkna sig denna när gruvdriften väl påbörjas på dennes fastighet. Om vi tänker oss att fastighetens värde, till följd av utgående mineralersättning, ökat med 1 000 000 kr är fastighetens värde således 11 000 000 kr när marken tas i anspråk för gruvdrift och blir således det värde som ska beaktas vid intrångsersättningen. Om vi fortsätter på vårt exempel ovan och antar att fastighetens värde minskat med 5 000 000 kronor till följd av intrånget kommer fastighetsägaren erhålla 6 250 000 kronor (5 000 000 × 1,25) plus en årlig mineralersättning om 170 000 kronor.

Hur utbredd brytningen av uran kommer bli i Sverige återstår att se då bearbetningskoncession först kan lämnas efter den 1 januari 2026. Vidare får fastighetsägare mineralersättning även för övrig malm utöver det uran som bryts vilket innebär att den årliga ersättningen ökar beroende på vilka andra mineraler som bryts i samband med uranbrytningen.

För mer information, vänligen kontakta David Rothman, Associate eller Mikael Laag, Partner.

Mobil: David Rothman, +46 (0)70 555 41 45, Mikael Laag, +46 (0)72 550 67 42.

E-post: dr@realadv.se, ml@realadv.se.