Den stora ombyggnationen av Slussen som påbörjades 2016 och väntas pågå till 2025 har förvandlat ett stort område i centrala Stockholm till en byggarbetsplats med stora avspärrningar, trafikomläggningar och oväsen som följd. Ett av de bolag vars verksamhet drabbades är Restaurang Gondolen (”Gondolen”) som under 2016–2018 såg stora minskningar i antal gäster och intäkter. Till följd därav stämde Gondolen Stockholms kommun med grund i skadeståndsbestämmelserna enligt 32 kap. miljöbalken (1998:808). Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) prövade målet och Högsta domstolen har nu beslutat att inte meddela prövningstillstånd varför MÖD:s dom står fast. Domen besvarar en rad intressanta frågor om när en samhällsnyttig ombyggnation kan medföra skadestånd för företag som drabbas av störningar.
Av 32 kap. miljöbalken framgår att den som drabbas av skada som orsakas av vissa typer av störningar från näraliggande fastigheter har rätt till skadestånd, förutsatt att störningen inte är orts- eller allmänvanlig och inte heller skäligen bör tålas.
I det här fallet ansåg MÖD att de borrnings- och pålningsarbeten, som pågick under 2016-2018 med varierande intensitet, gav upphov till buller och skakningar som var av sådan art, intensitet och omfattning att de utgjorde störningar i lagens mening. MÖD ansåg även, mot bakgrund av att detaljplanen medförde trafikomläggningar som ledde till fordonstrafik inte kunde angöra huvudentrén till Gondolen samt att gångtrafikanter påverkats negativt genom längre gångväg, att trafikomläggningarna inneburit sådana tillgänglighetsstörningar som uppfyllde lagens krav om störningar.
Vad avser frågan om störningarna var orts- eller allmänvanliga uttalade MÖD att vissa störningar från byggnads- och underhållsarbeten är vanligt förekommande i statsmiljö. I det aktuella fallet ansåg emellertid MÖD att vid bedömningen av ortsvanligheten skulle prövningen göras i förhållande till Stockholms innerstad, och inte Storstockholm, vilket uteslöt en jämförelse med andra större infrastrukturprojekt. Eftersom projekt Slussen innebar kontinuerliga störningar, att arbetena i huvudsak skedde ovanför jord och att dessa störningar skedde på en och samma plats under längre delar av projekttiden ansåg MÖD att störningarna varken var att anses som orts- eller allmänvanliga.
Avseende prövningen om störningarna skäligen borde tålas skulle, enligt MÖD, en fri skälighetsavvägning ske där hänsyn ska tas till flera faktorer. I det aktuella fallet hade störningarna pågått under en mycket lång tid och gett upphov till skador till ett mycket betydande belopp. Trots att kommunen hade försökt minimera störningarna genom tillfälliga gångbroar, informationsutskick och skyltning fann MÖD att Gondolen inte skäligen borde ha tålt störningarna. Inte heller hade det någon avgörande betydelse att projektet ansågs samhällsnyttigt och i längden potentiellt kommer gynna Gondolen.
Gondolens skada bestod av utebliven vinst vilket beräknades genom att det verkliga resultatet drogs av från ett prognosticerat resultat för den aktuella tidsperioden och skadan ansågs uppgå till drygt 18,5 miljoner kronor. Vad gäller orsakssambandet mellan störningarna och skadan uttalade MÖD att tidskorrelationen dem emellan var ”perfekt” och att det saknades andra tänkbara förklaringar till omsättningstappet. Slutligen fann MÖD att samtliga krav för skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken var uppfyllda och förpliktigade därvid Stockholms kommun att utge ca 18,5 miljoner kronor till Gondolen.
Kommentar
Domen, som nu blivit slutligt fastställd, innebär att stora infrastrukturprojekt med lång genomförandetid, omfattande ombyggnationer och kontinuerliga störningar på ett och samma ställe leder till att skadelidande kan ersättas för dess intäktsbortfall. Lägre tröskel för skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken bör gälla för störningar som orsakas av större ombyggnationer som inte är att anses som samhällsnyttiga.
För mer information om avgörandet, vänligen kontakta: Emelie Bergman
Mobil: +46 (0)72 588 90 99
Email: eb@realadv.se