Bakgrund

Syftet med lagändringen är att effektivisera handläggningen av upphandlingsmål och öka förutsebarheten för såväl upphandlande myndigheter som leverantörer. Överprövningsmöjligheten är ett viktigt instrument för att säkerställa efterlevnaden av upphandlingsreglerna. Det har emellertid visat sig att överprövningar i åtskilliga fall är förenliga med stor osäkerhet hos både upphandlande myndigheter och leverantörer. Exempelvis kan det faktum att överprövningsprocesser varierar så pass mycket i tid i olika mål medföra en osäkerhetsfaktor för upphandlande myndigheter i deras bedömning av hur hanteringen av anskaffningsbehov under prövningens gång ska ske. För vinnande leverantörer innebär det också en ovisshet eftersom det finns en risk för att de inte får kontraktet när målet väl avgörs. Med det i åtanke blir det en utmaning att avgöra när investeringar behöver göras eftersom leverantören som ansökt om överprövningen ska fortsatt ha kapacitet att åta sig uppdraget som är föremål för upphandlingen under hela processen i domstolen. Möjligheterna för leverantörerna att åta sig andra uppdrag under denna tid blir på så sätt påverkade, detsamma gäller även möjligheten att lägga anbud i andra upphandlingar.

De största nyheterna är de nya preklusionsfristerna och skyndsamhetskraven som införts.

Preklusionsfrister

Preklusionsfristen som införs i förvaltningsrätten innebär att leverantören som huvudregel har tre veckor på sig, från dagen då ansökan inkommit, att i förvaltningsrätten åberopa samtliga omständigheter som leverantören vill lägga till grund för sin talan. Om leverantören kan göra det sannolikt att den inte har kunnat åberopa omständigheten tidigare, eller om leverantören har haft en giltig ursäkt för att inte inkomma med uppgiften tidigare, så kan nya omständigheter som åberopas senare än så beaktas av domstolen. Preklusionfristen i kammarrätten medför att nya omständigheter, som inte åberopades i förvaltningsrätten, endast får åberopas om leverantören kan göra sannolikt att den inte har kunnat åberopa omständigheten i förvaltningsrätten eller annars har haft en giltig ursäkt att inte göra det. I förvaltningsrätten omfattar preklusionsfristen endast den sökande leverantören och inte den upphandlande organisationen, medan den i kammarrätten omfattar åberopanden från samtliga parter.

Skyndsamhetskrav

Det har införts ett skyndsamhetskrav gällande handläggningen av mål om överprövning av en upphandling eller av ett avtals giltighet. Skyndsamhetskravet innebär dock inte att det införs en frist för när ett mål senast ska vara avgjort. Lagstiftaren övervägde att införa en sådan frist, men underlät detta med motivering om att en flexibel reglering är nödvändig på grund av komplexiteten i vissa upphandlingsmål. Skyndsamhetskravet i förening med de nya preklusionsfristerna antas i stället utgöra tillräckliga åtgärder för att uppfylla syftet med den nya regleringen. Det återstår att se hur stor effekt kravet kommer att få.

Även i LOU och LUF införs ett skyndsamhetskrav för mål om att lämna ut kontrakt eller uppgifter i kontrakt för upphandlande organisationer som inte omfattas av offentlighetsprincipen. De organisationer som omfattas av offentlighetsprincipen har redan ett motsvarande skyndsamhetskrav i tryckfrihetsförordningen, när målet handlar om utlämnande av allmänna handlingar. Lagstiftaren har valt att inte införa motsvarande bestämmelser i LUFS eller LUK, eftersom det inte finns en motsvarande skyldighet att lämna ut kontrakt i de bakomliggande LUFS- och LUK-direktiven.

Övriga ändringar

Övriga förändringar är i korthet följande:

1. fristen för att ansöka om överprövning av ett icke-direktivstyrt (dvs. upphandling under tröskelvärdena) avtals giltighet när myndigheten har efterannonserat, förkortas från 6 månader till 30 dagar,
2. fristen för att väcka talan om skadestånd vid fel och brister ändras till att börja löpa när en leverantör får kännedom eller borde ha fått kännedom om avtalet (talan ska väckas inom ett år från denna tidpunkt), i stället för tidpunkten då avtalet ingicks,
3. tidsgränsen för uteslutning av en leverantör sätts till fem respektive tre år från det att dom meddelats avseende direktivstyrd upphandling (dvs. upphandling över tröskelvärdena). Fem år för brott (obligatoriska uteslutningsgrunder) och tre år för vissa missförhållanden i övrigt (de frivilliga uteslutningsgrunderna).

För mer information om avgörandet, vänligen kontakta: Dione Shabo

Mobil: +46 (0)72 588 25 25

Email: ds@realadv.se