Vinstutdelning och försiktighetsregeln
I Hovrätten över Skåne och Blekinges mål T 538-23 hade en vinstutdelning skett om 8 400 000 kr, motsvarande ca 97 % av bolagets samlade kapital men inom gränsen för den s.k. beloppsspärren i aktiebolagslagen (ABL) avseende det bundna kapitalet. I målet ställdes hovrätten inför framför allt två frågor. Dels om vinstutdelningen var olovlig med hänsyn till försiktighetsregeln i ABL, som innebär att vinstutdelningar endast får ske om de framstår som försvarliga med hänsyn till bland annat verksamhetens art, risker och bolagets konsolideringsbehov. Dels, mer intressant, hur bedömningen av lovligheten enligt försiktighetsregeln ska ske mot bakgrund av bolaget och dess verksamhet. Hovrätten ansåg att bedömningen ska göras utifrån en prognos avseende bolagets framtida likviditet med utgångspunkt i förhållandena vid beslutstillfället. Om bolagets konsolideringsbehov, vid tiden för bolagsstämman, förväntas bli lågt det kommande året får stämman besluta om en proportionerlig vinstutdelning. Tingsrätten hade ansett att försiktighetsregeln bara skulle användas i uppenbara fall – det s.k. uppenbarhetsrekvisitet. Hovrätten var dock tydlig med att uppenbarhetsrekvisitet bara hade stöd i den juridiska litteraturen och därför inte skulle användas i bedömningen.
I det aktuella fallet kom hovrätten fram till att vinstutdelningen delvis var olovlig. Skälet var framför allt att bolaget under flera års tid varit beroende av stora koncernbidrag från moderbolaget, vilket inneburit att prognosen vid beslutstillfället för vinstutdelningen varit att det funnits ett konsolideringsbehov även framöver. Hovrätten konstaterade mot bakgrund av bolagets tidigare ekonomiska ställning att konsolideringsbehovet för året efter vinstutdelningen uppgick till 2 500 000 kr, vilket också blev summan som det dåvarande moderbolaget blev återbetalningsskyldigt då hovrätten kom fram till att moderbolaget måste varit i ond tro om lovligheten.
Moderbolaget har sedermera överklagat hovrättens avgörande och den 4 mars i år meddelade HD prövningstillstånd (se mål T 5171-23 i HD).
Värderingstidpunkten vid återbäring
Högsta domstolens mål T 3654-22 rör en talan om återvinning i konkurs. I målet hade ett förlikningsavtal ingåtts, vilket likställdes med betalning av en större skuld. Då bolaget strax efter förlikningsavtalet ingåtts gick i konkurs yrkade konkursboet på återbäring av det utbetalade beloppet genom bestämmelserna om återvinning i konkurslagen. I målet utgick HD ifrån att betalningen var föremål för återbäring. Det som prövades var vilken tidpunkt som skulle avgöra värderingen av beloppet som skulle återbetalas. HD konstaterade att huvudregeln är att tidpunkten för domen i återvinningsmålet ska utgöra värderingstidpunkten. På så sätt kommer eventuell fluktuering av värdet under tiden egendomen innehavts av den återbetalningsskyldige att kompenseras för. Resultatet blir att läget återställs till hur förhållandena varit om betalningen aldrig skett. Som ofta är fallet finns det dock undantag till huvudregeln. Om egendomen exempelvis minskat i värde till följd av mottagarens åtgärder, eller helt gått förlorad, ska värdet bestämmas utifrån värdet vid tidpunkten före minskningen respektive förlusten. Att bestämma värderingstidpunkten till tiden för ingåendet av rättshandlingen (i det här fallet förlikningsavtalet) anser HD vara mindre lämpligt, framför allt eftersom hela risken för eventuell värdeminskning då bärs av mottagaren.
I tvistemål sätter parternas yrkanden ramarna för utgången av målet. En intressant iakttagelse är att HD beskrev hur yrkandena i målet innebar att värderingstidpunkten endast kunde bestämmas till antingen tidpunkten för återvinningsdomen eller tidpunkten vid ingåendet av förlikningsavtalet, vilket skulle kunna innebära att det kan finnas andra värderingstidpunkter som hade kunnat bli aktuella om de hade åberopats av någon part.
Kommentar
De ovan nämnda målen är viktiga pusselbitar i kartläggandet av de regler som gäller då värde på olika sätt lämnar ett bolag. Det är lätt att tro att man som aktieägare har full kontroll över hur bolaget kan disponera sitt kapital. Mål T 538-23 visar dock att man har ett ansvar att till förmån för borgenärerna se långsiktigt på bolagets ekonomi och att bolagets historik även väger in i bedömningen, samt att försiktighetsregeln inte tillämpas så försiktigt av hovrätten. Mål T 3654-22 gör oss påminda om vikten av att iaktta försiktighet vid rättshandlande med motparter som riskerar att hamna på obestånd. Lyckligtvis bestämdes värderingstidpunkten till tiden för återvinningsdomen. Det gör att man som motpart till ett insolvent bolag, trots att man kan behöva oroa sig för att bli återbetalningsskyldig vilket ofta är illa nog, åtminstone inte behöver stå hela risken för att den erhållna egendomen minskar i värde från det att den erhålls till dess att den återgäldas.
Mobil: Patrik Lilieblad +46 (0)72 588 67 44, Alexandra Wittgren +46 (0)72 588 35 22.
Email: pl@realadv.se, aw@realadv.se