Vill flera fastigheter tillgodose ett gemensamt behov, exempelvis varmvattenförsörjning, sophantering eller liknande, kan detta ske genom att en gemensamhetsanläggning upprättas, vilken sedan drivs av en samfällighetsförening. Föreningen kan således dela upp kostnader för gemensamma behov på de deltagande fastigheterna. Samfällighetsföreningens kostnader för att driva gemensamhetsanläggningen täcks primärt genom att fastigheterna betalar i relation till sitt andelstal i gemensamhetsanläggningen, men när detta inte är tillräckligt är det möjligt för samfällighetsföreningen att erhålla ytterligare ekonomiska tillskott från medlemmarna för att täcka kostnaderna.
HFD har i flera äldre mål slagit fast att en samfällighetsförening som i enlighet med sitt ändamål genomför en uppgift som tillgodoser de deltagande fastigheternas behov inte kan anses omsätta en vara eller tjänst i mervärdesskatterättslig mening. Detta var tidigare konsensus, ända fram till att EU-domstolen meddelade dom i ett rättsfall från 2020, och Skatteverket ändrade ställning i frågan med hänvisning till rättsfallet och den praxis domstolen hänvisade till i målet. Skatteverket slog i ett nu överspelat rättsligt ställningstagande från 2022 fast att samfällighetsföreningar som uppför och förvaltar gemensamhetsanläggningar mot att medlemmarna betalar sin andel av kostnaderna för detta ska anses tillhandahålla varor och tjänster åt sina medlemmar, och att detta således är att se som omsättning i mervärdesskattehänseende. HFD har senare konstaterat att det inte riktigt är så enkelt som Skatteverket gav sken av i sitt ställningstagande, och Skatteverket har därefter ändrat uppfattning i frågan.
I rättsfallet från EU-domstolen var frågan om leverans av värme från en sammanslutning av bostadsägare till en medlem mot ersättning kunde anses vara föremål för mervärdesbeskattning. Eftersom medlemmarna betalade för sin värmekonsumtion enligt individuell mätning menade domstolen att så var fallet. Detta avgörande låg till grund för Skatteverkets rättsliga ställningstagande, där man menade att en samfällighetsförening som köper in varor eller tjänster som förmedlas till medlemmarna tillhandahåller varor eller tjänster mot ersättning. Om en sådan situation är aktuell gör föreningen detta i egenskap av beskattningsbar person, och den ersättning som medlemmarna erlägger ska således vara föremål för mervärdesbeskattning.
HFD menar däremot att det finns en avgörande skillnad mellan att medlemmarna i en samfällighetsförening debiteras för sin andel i anläggningen, och att medlemmarna debiteras för sin faktiska förbrukning av varan eller tjänsten. När medlemmar skjuter till medel till samfällighetsföreningens förvaltning av gemensamhetsanläggningen i relation till andelstalet är det inte fråga om en tillhandahållen tjänst mot ersättning. Det sker istället en uppdelning av kostnadsansvaret för anläggningen på medlemmarna utifrån en skälighetsbedömning. HFD understryker att tillskotten från medlemmarna ”… sker för att samfällighetsföreningens medlemmar ska uppfylla sin gemensamma skyldighet att bidra till finansieringen av gemensamhetsanläggningen”. På grund av detta är medlemmarnas ekonomiska tillskott till samfällighetsföreningen inte att se som en ersättning för vara eller tjänst.
Sammanfattningsvis står det numer klart att de betalningar som samfällighetsmedlemmar gör till föreningen inte är föremål för mervärdesbeskattning, under förutsättningen att betalningen syftar till att bekosta verksamheten i sin helhet. I de fall då samfällighetsföreningen debiterar medlemmarna individuellt för tillhandahållandet av en vara eller tjänst sker ett utbyte mot en direkt ersättning, och transaktionen ska således mervärdesbeskattas.
Mobil: Tom Hofset: +46 (0)72 588 19 93, Daniel Högman +46 (0)72 373 03 54.
Email: th@realadv.se, dh@realadv.se