Vid förvärv av fast egendom ska stämpelskatten, som huvudregel, beräknas på det högsta av köpeskillingen eller taxeringsvärdet för året närmast före det år då lagfartsansökan beviljas. I de fall då särskilt taxeringsvärde saknas (vilket, i praktiken, är fallet för s.k. specialfastigheter och för nybildade fastigheter) görs jämförelsen istället med det värde som Inskrivningsmyndigheten, med ledning av intyg av sakkunnig eller annan utredning, bedömer att fastigheten hade vid tidpunkten för upprättandet av den handling på vilken förvärvet grundas. I praktiken har Inskrivningsmyndigheten i sin handläggning av ärenden där särskilt taxeringsvärde saknas krävt värdeintyg som anger fastighetens marknadsvärde, vilket utgjort jämförelsevärdet vid beräkningen av stämpelskatten.

Högsta domstolen har nu dock konstaterat att det värde som ska användas i de fall fastigheten saknar ett särskilt taxeringsvärde är ett ”tänkt taxeringsvärde”, vilket ska bedömas med tillämpning av de grunder som gäller för åsättande av taxeringsvärde enligt fastighetstaxeringslagen.

Kommentar

Högsta domstolen klargör i och med avgörandet en fråga som under lång tid har varit föremål för diskussion bland jurister och advokater, dvs. vilket värde som ska utgöra jämförelsevärde i de fall då särskilt taxeringsvärde saknas. Real följer den fortsatta utvecklingen och debatten i frågan och välkomnar alla typer av frågor kopplat till Högsta domstolens avgörande. Att noteras är att prövning av en fråga om fastställande av skatt får överklagas inom tre år från dagen för beslutet.

För mer information om avgörandet, vänligen kontakta:

Carl Svensson, senior associate / advokat
Mobil: +46 72 373 03 53
Email: cs@realadv.se