Det i målet aktuella markområdet skulle enligt befintlig detaljplan användas för kontor och undantagsvis även för bostadsändamål om det anses lämpligt. Detaljplanens genomförandetid hade dock löpt ut vilket innebär att de av detaljplanen medgivna byggrätterna inte längre är garanterade. Inom planområdet fanns en fastighet som var bebyggd med bostadshus men var i övervägande del obebyggt. Markanvändningen i kringliggande områden utgjordes av industri och handel.

Kommunen antog den nya detaljplanen den 27 januari 2020 som innebar att planområdet skulle användas till detaljhandel, kontor och verksamheter. För bostadsägaren medförde den nya detaljplanen att befintlig markanvändningen stod i strid med detaljplanen och att kvarvarande byggrätt enligt befintlig detaljplan gick förlorad. Detta innebar dock inte att befintlig markanvändning måste upphöra men leder däremot till att bostadsägaren, för det fall bostaden brinner ner eller på annat sätt förstörs, kan nekas bygglov för uppförande av bostadshuset ånyo eftersom det saknas stöd i detaljplan.

Frågan som MÖD hade att pröva var huruvida antagandet av den nya detaljplanen innebar en betydande olägenhet för bostadsägaren samt huruvida kommunen i tillräcklig mån hade beaktat det enskilda intresset vid planläggningen inom ramen för 4 kap. 36 § plan- och bygglagen (2010:900) (PBL). Bestämmelsen anger att detaljplanen ska utformas med skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande.

MÖD prövade inledningsvis huruvida detaljplanen innebar en betydande olägenhet för bostadsägaren men ansåg att planen inte medförde en betydande olägenhet med hänsyn till områdets karaktär och nuvarande planförhållanden samt att den största tillåtna byggnadsarea var 40 procent av fastighetsarean och därmed fanns möjlighet att placera nybyggnationer på ett sätt som inte medför någon betydande olägenhet.

Därefter hade MÖD att pröva om kommunen beaktat det enskilda intresset vid planläggningen i tillräcklig mån. Det enskilda intresset bestod i bostadsägarens intresse av att fortsätta befintlig användning samt att inte gå förlorad den kvarvarande byggrätt som bostadsägaren medgavs enligt befintlig detaljplan. MÖD poängterade därvid att skälig hänsyn ska tas till befintlig bebyggelse avser den faktiska befintliga bebyggelsen och inte de befintliga rättigheter som en detaljplan medger. Vidare konstaterade MÖD att det inte fanns några hinder för bostadsägaren att fortsatt använda och underhålla bostadshuset, men att för det fall bostadshuset förstörs kan bygglov vägras vilket dock i princip är förenat med en rätt till ersättning. Mot detta ställde MÖD det allmänna intresset av att kunna styra bebyggelseutveckling i förhållande till kringliggande miljö på ett lämpligt sätt och undvika bostäder inom markområden där olägenheten för människor hälsa kan uppkomma. Mot bakgrund av detta fann MÖD att det allmänna intresset vägde tyngre än det enskilda, att det därmed saknades skäl att upphäva detaljplanen och Kommunens beslut att anta detaljplanens fastställdes.

Kommentar

Vid prövning av frågor enligt PBL ska hänsyn tas till både enskilda och allmänna intressen. En precisering av denna regel vad avser planläggningsfrågor finns i 4 kap. 36 § PBL vari framgår att detaljplanen ska utformas med skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden. HD har därvid att pröva vilka omständigheter som ska beaktas särskilt i sådan intresseavvägning. Vi ser fram emot att få ett förtydligande avseende den avvägning mellan allmänna och enskilda intressen som ska ske i planläggningsfrågor.

För mer information om avgörandet, vänligen kontakta: Tom Hofset, partner, eller Emelie Bergman, Associate.

Mobil: Tom Hofset: +46 (0)72 588 19 93, Emelie Bergman: +46 (0)72 588 90 99

Email:  th@realadv.se, eb@realadv.se