Högsta domstolen har i ett uppmärksammat avgörande prövat om civilrättsliga frågor överhuvudtaget ska beaktas i ett bygglovsärende vid s.k. olägenhetsbedömningar enligt 2 kap. 9 § plan- och bygglagen (PBL). Högsta domstolen anser med hänvisning till egendomsskyddet, att civilrättsliga frågor är något som både kan och i vissa fall ska beaktas i bygglovsärenden. Domen innebär ett klargörande i frågan och öppnar upp för nämnder och domstolar att företa mer extensiva prövningar med beaktande av egendomsskyddet och andra civilrättsliga frågor.
Bakgrunden till avgörandet, T 1858-21, var att byggnadsnämnden i en kommun beslutat om att bevilja bygglov i efterhand för en planenlig åtgärd avseende höjning av ett garagetak. Den aktuella åtgärden förutsatte att en vindskiva på en byggnad på intilliggande fastighet behövde kapas. Grannarna överklagade beslutet och anförde dels att en vindskiva på fastigheten kapats, dels att takbygget innebar en del underhålls- och åtkomstproblematik vilket befarades öka risken för fuktproblem som följd, vilket innebär en betydande olägenhet för dem enligt 2 kap. 9 § PBL. Överklagandet avslogs av Länsstyrelsen med motiveringen att rena civilrättsliga förhållanden inte prövas i bygglovsärenden. Efter överklagan till mark- och miljödomstolen och sedan till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) upphävdes nämndens beslut med motiveringen att om det står klart att en lovsökt åtgärd inte kan utföras utan förstörande ingrepp på annans egendom, får åtgärden som utgångspunkt anses innebära en betydande olägenhet. Domen överklagades, efter att MÖD gett en så kallad ventil, vidare till Högsta domstolen (HD).
HD konstaterar inledningsvis att civilrättsliga frågor som utgångspunkt inte ska prövas i bygglovsärenden, men att det dock inte finns något absolut hinder mot att sådana förhållanden ändå beaktas vid byggnadsnämndens prövning. Vidare anger HD, med hänvisning till egendomsskyddet, att beaktande av civilrättsliga förhållanden särskilt ska ske när det – utan att byggnadsnämnden behöver göra några närmare överväganden i saken – står klart att den åtgärd som ansökan avser inte kan genomföras utan att det sker intrång i någon annans rätt och det vid tiden för ansökan inte föreligger något samtycke till åtgärden. HD konstaterar att för det fall ansökt åtgärd kommer leda till fysisk skada på en grannfastighet och den fastighetens ägare har motsatt sig åtgärden bör den förutsedda skadan regelmässigt kunna bedömas som en betydande olägenhet i plan- och bygglagens mening och därmed kunna beaktas i bygglovsärendet.
I det aktuella fallet konstaterade HD den aktuella åtgärden på grannens bostad har inneburit ett intrång i grannens rätt och intrånget har utgjort en betydande olägenhet för grannarna varför bygglov inte kan beviljas.
Kommentar
Avgörandet innebär att det numera finns stöd för att byggnadsnämnder ska ta hänsyn till civilrättsliga förhållanden i bygglovsärenden om det står klart att det innebär intrång i annans rätt och denne inte samtycker till åtgärden. Närmare om hur bedömningen ska ske och var gränsen går för när intrång i någon rättighet ska anses utgöra en betydande olägenhet får utvecklas vidare i takt med att fler ärenden prövas i ljuset av Högsta domstolens avgörande. Real Advokatbyrå följer utvecklingen fortsättningsvis.
För mer information om avgörandet, vänligen kontakta:
Julia Westling, Counsel
Mobil: +46 (0)72 588 35 22
Email: jw@realadv.se