En ideell förening, med huvudsakligt ändamål att tillvarata kulturmiljöintressen, överklagande antagandet av en detaljplan. Detaljplanen avsåg en fastighet på Norrmalm i Stockholm som ligger inom ett område som pekats ut som ett riksintresse. Föreningen anförde att detaljplanen skulle innebära en påtaglig skada på flera av uttrycken för riksintresset samt att den skulle medföra en betydande miljöpåverkan.

Högsta domstolen konstaterade att plan- och bygglagen medger överklagande från miljöorganisationer för beslut om detaljplan där detaljplanen medför en betydande miljöpåverkan på grund av vissa verksamheter. Vidare konstaterade domstolen att Århuskonventionen ger allmänheten som uppfyller nationella krav möjlighet att få handlingar som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövad i domstol eller administrativ ordning. Vidare framhävde domstolen att det inte finns någon tydlig avgränsning av vilka som får klagorätt enligt konventionen men att det ska tolkas brett. Högsta domstolen klargjorde att miljöskyddsintresset även innefattar skydd för kulturmiljön och att kulturmiljöintressen enligt plan- och bygglagen ska beaktas vid detaljplaneläggning. Då organisationen hade som huvudsakligt ändamål att tillvarata kulturmiljöintressen angick beslutet dem och föreningen hade därför klagorätt.

Kommentar

Cirka 4 procent av Sveriges yta och stora delar av Sveriges tätortsbebyggelse (inkl. hela Stockholms innerstad) utpekas som riksintresse för kulturmiljövården. Domen avseende kulturmiljöföreningars talerätt kan antas medföra en allmänt förhöjd risk för överklaganden av detaljplaner inom sådana områden, inte minst eftersom kulturmiljöföreningar ofta är mycket engagerade i frågor rörande förändringar i stadsbilden.

För mer information om det aktuella avgörandet, vänligen kontakta:

Tom Hofset, delägare
Mobil: +46 72 588 19 93
Email: th@realadv.se