En kommun och ett bolag hade år 2006 träffat exploateringsavtal avseende exploatering av en fastighet. Av avtalet framgår bland annat att mark för gator och VA-ledningar ska överföras till en av kommunen ägd fastighet genom fastighetsreglering alternativt överlåtas genom köp. I avtalet hade det även överenskommits att kommunen ska ersätta bolaget med 1 000 kr för den mark och anläggningar som regleras in alternativt överlåts genom köp till kommunen. Frågan i mål nr T 3781–20 som Högsta domstolen (HD) hade att ta ställning till är huruvida exploateringsavtalet ska ses som ett samtycke till att göra avsteg från värderingsreglerna i fastighetsbildningslagen (FBL).

HD framförde att avsteg från dispositiva regler i FBL ska kunna ske när samtycke lämnas vid förrättningen. Ett samtycke kan bland annat ges genom ett avtal som reglerar kostnadsfördelningen om sakägarna förklarar sig vidhålla avtalet i förrättningen. Avtalet kan även ses som ett samtycke, om avtalet är ”så nära knutet till det nu aktuella förrättningsförfarandet att det utgör ett vid förfarandet lämnat samtycke”.

I detta fall vidhöll bolaget inte exploateringsavtalet i förrättningen. HD ansåg också att exploateringsavtalet saknades så nära anknytning till förrättningen att det på den grunden kunde utgöra ett samtycke. Det faktum att det var bolaget som ansökte om fastighetsreglering förändrade inte bedömningen.

Kommentar:

HD har förtydligat kraven för när ett samtycke avseende avsteg från dispositiva regler i FBL anses ha lämnats. Ett exploateringsavtal ska inte utan svårighet anses vara bindande i en förrättning, dvs. anses utgöra ett samtycke till att göra avsteg från värderingsreglerna i FBL. För att säkerställa att en överenskommen värdering får avsedd verkan vid en förrättning bör parterna uttryckligen vidhålla överenskommelsen vid förrättningen samt tillse att vidhållandet dokumenteras i förrättningen.

För mer information om avgörandet, vänligen kontakta:

Tom Hofset, Partner

Mobil: +46 (0)72 588 19 93

Email: th@realadv.se