Som vi tidigare skrivit, var vår förhoppning att Högsta domstolen skulle ändra hovrättens dom i sin helhet eftersom den skapade en osäkerhet för vinstutdelningar.

Omständigheterna i målet var i korthet som följande. Bolag X fattade beslut 2015 och 2016 om att genomföra vinstutdelningar till dess moderbolag. Därefter påkallade en tidigare avtalspart, ett tyskt bolag, ett skiljeförfarande mot Bolag X med anledning av överlåtelse av varumärken i strid med ett samarbetsavtal. Överlåtelsen ansågs utgöra avtalsbrott och skiljedomen förpliktade därför Bolag X att utge skadestånd till det tyska bolaget. Efter skiljedomen försattes Bolag X i konkurs. Konkursboet väckte talan om att vinstutdelningarna skulle återbäras av moderbolaget enligt borgenärsskyddsreglerna i aktiebolagslagen eller konkurslagen.

Hovrätten ansåg att det förelåg en påtaglig sannolikhet för att det tyska bolaget skulle komma att kräva skadestånd av Bolag X. En avsättning skulle därför ha gjorts motsvarande skadeståndsbeloppet, det tyska bolagets rättegångskostnader, samt del av skiljenämndens arvoden. Om avsättningen hade gjorts skulle vinstutdelningarna överstiga beloppsspärren och därmed sätta stopp för utdelningen.

I vår tidigare artikel, se länk ovan, har vi utvecklat borgenärsskyddsreglerna för den intresserade.

Högsta domstolen gav sammanfattningsvis följande resonemang avseende hur en efterhandsbedömning av om en vinstutdelning varit tillåten ska genomföras.

Bedömningen av om en vinstutdelning är tillåten baseras på den senast fastställda balansräkningen, med beaktande av eventuella ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter balansdagen. Utrymmet för vinstutdelning bestäms av hur en korrekt balansräkning skulle ha sett ut. När denna bedömning görs i efterhand måste den göras med utgångspunkt i den information som var tillgänglig för bolaget vid beslutet om vinstutdelning. Vad gäller beloppsspärren blir frågan om informationen borde ha föranlett att ytterligare poster togs upp i balansräkningen eller att poster angavs till andra belopp. Därutöver måste det avgöras om informationen borde ha lett till en annan bedömning enligt försiktighetsregeln än den som bolaget gjorde. Högsta domstolen konstaterar att det faktum att det i en senare dom har slagits fast att bolaget har en skuld som hade uppkommit före beslutet om vinstutdelning saknar självständig betydelse för prövningen.

Högsta domstolen gjorde följande bedömning

Första vinstutdelningen

Domstolen konstaterade att avtalet som skadeståndet grundas på inte var lätt att tolka och den juridiska situationen efter överlåtelsen av varumärkena var svårbedömd. Vid tidpunkten för den första vinstutdelningen kan det, utifrån den kända informationen, inte anses ha varit mer troligt att Bolag X skulle behöva betala skadestånd till följd av överlåtelsen än att så inte skulle bli fallet. Det var således riktigt att inte göra någon avsättning avseende skadestånd i den balansräkning som låg till grund för det beslutet. Beloppsspärren hindrade alltså inte det första vinstutdelningsbeslutet.

Mot bakgrund av att det frånsett den möjliga skadeståndsförpliktelsen inte fanns några andra indikationer på att det krävdes någon särskild försiktighet med hänsyn till de omständigheter som är av betydelse enligt försiktighetsregeln konstaterade domstolen att försiktighetsregeln inte krävde att beloppet som var tillgängligt för vinstutdelning skulle minskas.

Slutsatsen av det anförda är att den första vinstutdelningen var tillåten.

Andra vinstutdelningen

Domstolen konstaterar att situationen var annorlunda vid tidpunkten för det andra vinstudelningsbeslutet.

Då hade konkursbolaget fått ett brev från ett ombud för det tyska bolaget. Av brevet kunde utläsas att det tyska bolaget ansåg att Bolag X var skadeståndsskyldiga gentemot bolaget. I brevet gjordes relevanta hänvisningar till avtalet och det fanns en redovisning av vilken skada det tyska bolaget dittills hade drabbats av. Det angavs också att det tyska bolaget avsåg att inleda ett skiljeförfarande om parterna inte kunde träffa en förlikning.

Domstolen ansåg att det sammantaget vid tidpunkten för den andra vinstutdelning får anses ha varit i vart fall något mer troligt att förpliktelsen skulle leda till ett utflöde av resurser från konkursbolaget än att så inte skulle bli fallet. Det var också möjligt att göra en tillräckligt tillförlitlig uppskattning av beloppet. Den balansräkning som låg till grund för vinstutdelningsbeslutet skulle alltså rätteligen ha innehållit en avsättning för förpliktelsen mot det tyska bolaget. Det skadeståndsbelopp som kunde uppskattas var av en sådan storlek att det inte skulle ha funnits utrymme för någon vinstutdelning detta år. Hela den vinstutdelning som beslutades i juni 2016 var således otillåten enligt beloppsspärren och utgjorde därmed en olaglig värdeöverföring.

För återbäringsskyldighet krävdes att konkursboet kunde visa att moderbolaget insåg eller bort inse att vinstutdelning stod i strid med aktiebolagslagen. Domstolen konstaterade att eftersom både Bolag X och moderbolaget hade samma styrelseledamöter innebar det att även moderbolaget var i ond tro avseende vinstutdelningens tillåtlighet.

Högsta domstolen hade två skiljaktiga meningar som ansåg att omständigheterna i målet sammantaget med avtalets otydlighet och den generellt svårbedömda juridiska situationen efter överlåtelsen medför att det inte heller vid det andra utdelningsbeslutet fanns anledning att bedöma det som mer troligt att förpliktelsen skulle leda till ett utflöde av resurser från konkursbolaget än att så inte skulle bli fallet. Inte heller i balansräkningen som låg till grund för det andra vinstutdelningsbeslutet borde således en avsättning ha gjorts och det fanns därmed inget hinder mot det vinstutdelningsbeslutet enligt beloppsspärren.

Slutsatsen av det anförda var att de skiljaktiga ansåg att även den andra vinstutdelningen var tillåten.

Kommentar

Detta rättsfall belyser den komplexa och utmanande naturen av att bedöma tillåtenheten av vinstutdelningar, särskilt när det gäller potentiellt skadeståndsansvar.

En viktig lärdom från detta avgörande är att inledande skriftväxling kan ha en betydande inverkan på tillåtenheten av vinstutdelningar. Om ett bolag mottar ett brev som tyder på att det kan bli skadeståndsskyldigt, kan detta påverka bolags möjlighet att dela ut vinst om beloppsspärren inte respekteras. Detta understryker vikten av att bolag noggrant överväger alla potentiella framtida förpliktelser och tar hänsyn till dessa i sina finansiella beslut.

Som vi framhöll i vår tidigare artikel hade vi önskat att Högsta domstolen inte landade i denna slutsats avseende den andra vinstutdelningen eftersom det skapar en osäkerhet. Det faktum att två av fem justiteråd var skiljaktiga tyder på att det inte är en okomplicerad fråga att bedöma. Vi delar de skiljaktigas bedömning eftersom avgörandet leder till osäkerhet kring vinstutdelningar laglighet. Givet avgörandet kommer en ytterligare grad av försiktighet behöva vidtas framgent.

Mobil: Patrik Lilieblad: +46 (0)72 588 67 44, Simon Lassa: +46 (0)70 924 63 12

Email: pl@realadv.se, sl@realadv.se